Kapitel 9, Summering: 

Frågor om världen och teorier om dess existens. Personen som ställer frågor menar att världen de ser är verklig, men Maharaj säger att det bara är en liten del av helheten. Allting man känner till är baserat på minne, men Maharaj säger att ens egna lilla värld är helt privat och bör tas som en dröm. Han säger att Gud hjälper oss att få rättvisa och att vi är ansvariga för allt lidanden som vi skapar.

Kapitel 9 - Svar från minnet 

Frågare: Vissa säger att universum blev skapat. Andra säger att det alltid har funnits och ständigt förändras. Vissa säger att det är föremål för eviga lagar. Andra förnekar till och med orsakssamband. Vissa säger att världen är verklig. Andra - att den inte har någon existens alls.

Maharaj: Vilken värld vill du fråga om? 

F: Om den värld jag uppfattar med mina sinnen, såklart. 

M: Den värld som du kan uppfatta är en mycket liten värld. Och den är helt och hållet privat. Ta den som en dröm och var klar därmed. 

F: Hur kan jag ta den som en dröm? En dröm är inte bestående. 

M: Hur länge kommer din egen lilla värld att bestå? 

F: Min lilla värld är trots allt bara en del av helheten. 

M: Är inte idén om en total värld en del av din personliga värld? Universum kommer inte till dig och berättar att du är en del av det. Det är du som har uppfunnit en helhet för att innehålla dig som en del av den. Faktum är att allt du känner till är din egen privata värld, hur väl du än har inrett den med dina fantasier och förväntningar. 

F: Perception är sannerligen inte fantasier! 

M: Vad annars? Perception är igenkänning, eller hur? Något helt okänt kan kännas, men kan inte uppfattas. Perception innefattar minne. 

F: Bra så, men minnet bevisar inte att min värld är verklig. 

M: Uppfattningar, fantasier, förväntningar, förväntan, illusion - allt baseras på minne. Det finns knappast några gränslinjer mellan dem. De smälter bara in i varandra. Alla är svar från minnet. 

F: Ändå är minnet där för att bevisa min världs verklighet. 

M: Hur mycket kommer du ihåg? Försök skriva ner från minnet vad du tänkte, sa och gjorde den 30:e förra månaden. 

F: Ja, det är ett tomrum. 

M: Det är inte så illa. Du minns mycket - det omedvetna minnet gör världen du lever i igenkännbart. 

F: Jag erkänner att den värld jag lever i är subjektiv och partiell. Hur är det med dig? I vilken sorts värld lever du? 

M: Min värld är precis som din. Jag ser, hör, känner, tänker, talar och agerar i en värld jag uppfattar, precis som du. Men för dig är det det hela, för mig är det nästan ingenting. När jag vet att världen är en del av mig själv, ger jag den inte mer uppmärksamhet än vad du ger till maten du har ätit. Medan den förbereds och äts är maten skild från dig och ditt sinne ägnar sig åt den; när den har svalts blir du helt omedveten om den. Jag har ätit upp världen och jag behöver inte tänka på den mer. 

F: Gör inte det dig helt oansvarig? 

M: Hur skulle jag kunna det? Hur skulle jag kunna skada något som är ett med mig själv. Tvärtom, utan att tänka på världen kommer allt jag gör att vara till nytta för den. Precis som kroppen placerar sig själv rätt omedvetet, så är jag oupphörligt aktiv med att ställa världen till rätta. 

F: Ändå är du medveten om det enorma lidandet i världen? 

M: Självklart är jag det, mycket mer än vad du är.

F: Vad gör du då? 

M: Jag ser på det genom Guds ögon och upptäcker att allt är bra. 

F: Hur kan du säga att allt är bra? Titta på krigen, utnyttjandet, de grymma striderna mellan medborgare och stat. 

M: Alla dessa lidanden är mänskliga och det ligger i människans makt att sätta stopp för dem. Gud hjälper till genom att ställa människan inför resultaten av sina handlingar och kräva att balansen ska återställas. Karma är lagen som verkar för rättfärdighet; det är Guds helande hand.