Kapitel 8, Summering: 

Kapitlet handlar om att nå en stadighet i det egna sinnet genom att vända sig inåt och fokusera på det inre jaget. Maharaj förklarar att man kan nå detta genom att vägra alla tankar förutom en: "Jag är". Han förklarar också att det är möjligt att hitta en oavbruten glädje som inte är beroende av yttre faktorer, genom att hitta detta inre jag. Kritisk reflektion och att vara uppmärksam är nödvändigt för att kunna nå detta. 

Kapitel 8 - Självet står bortom sinnet 

Frågare: När jag var barn upplevde jag ofta tillstånd av fullständig lycka, nästan extas: Senare försvann dessa tillstånd. Men sedan jag kom till Indien har de återkommit, särskilt efter att jag träffade dig. Ändå har dessa tillstånd, hur fantastiska de än är, inte varit bestående. De kommer och går och det finns ingen som vet när de kommer tillbaka. 

Maharaj: Hur kan något vara bestående i ett sinne som själv inte är bestående? 

F: Hur kan jag göra mitt sinne bestående? 

M: Hur kan ett ostadigt sinne göra sig själv bestående? Det är naturligtvis omöjligt. Sinnets natur är att vandra omkring. Allt du kan göra är att flytta fokus till medvetandet bortom sinnets gränser. 

F: Hur görs det? 

M: Vägra alla tankar utom en: tanken "Jag är". Sinnet kommer att sätta sig till motvärn i början, men med tålamod och uthållighet så kommer det att ge med sig och hålla sig tyst. När det är tyst så kommer saker att börja ske spontant och helt naturligt, utan någon inblandning från din sida.

F: Kan jag undvika den här långdragna kampen med mitt sinne? 

M: Ja, det kan du. Lev bara ditt liv som det kommer, men vaksamt, vaket, låt allting hända som det händer, gör naturliga saker på ett naturligt sätt, lidande, glädje - såsom livet kommer av sig självt. Det är också ett sätt. 

F: Då kan jag lika gärna gifta mig, få barn, driva ett företag... vara lycklig. 

M: Självklart. Du kanske är lycklig, eller inte, ta allt med ro. 

F: Ändå önskar jag lycka. 

M: Sann lycka kan inte hittas i saker som förändras och går förbi. Nöje och smärta växlar oupphörligt. Lycka kommer från själen och kan enbart hittas där. Hitta ditt verkliga själv (swarupa) och allt annat kommer med det. 

F: Om mitt verkliga själv är frid och kärlek, varför är det så orolig? 

M: Det är inte din verkliga varelse som är orolig, utan bara dess reflektion i sinnet som verkar oroligt eftersom sinnet är oroligt. Det är precis som månens reflektion i vatten som rörs upp av vinden. Önskans vind rör om i sinnet och "jag" som bara är en reflektion av Självet i sinnet, verkar vara föränderligt. Men dessa idéer om rörelse, orolighet, nöje och smärta sker alla i sinnet. Självet står bortom sinnet, medvetet, men oberört. 

F: Hur når man det? 

M: Du är Självet, här och nu. Låt sinnet vara ifred, stå medveten och oberörd och du kommer att inse att det att stå vaksam men avvaktande, att observera hur händelser kommer och går, är en aspekt av din verkliga natur. 

F: Vad är de andra aspekterna? 

M: Aspekterna är oändliga till antalet. Realisera en och du kommer att realisera alla. 

F: Berätta någonting som skulle hjälpa mig. 

M: Du vet bäst själv vad du behöver! 

F: Jag är orolig. Hur kan jag få frid? 

M: Vad behöver du frid för? 

F: För att vara lycklig. 

M: Är du inte lycklig nu? 

F: Nej, det är jag inte. 

M: Vad gör dig olycklig? 

F: Jag har det jag inte vill ha, och jag vill ha det jag inte har. 

M: Varför vänder du inte på det: du vill ha det du har och struntar i det du inte har? 

F: Jag vill ha det som är angenämt och jag vill inte ha det som är smärtsamt. 

M: Hur vet du vad som är angenämt och vad som inte är det? 

F: Från tidigare erfarenheter, naturligtvis. 

M: Styrd av minnet har du jagat det angenäma och undvikit det obehagliga. Har du lyckats? 

F: Nej, det har jag inte. Det angenäma varar inte. Smärtan kommer tillbaka igen. 

M: Vilken smärta? 

F: Längtan efter njutning, rädslan för smärta, båda är tillstånd av förtvivlan. Finns det ett tillstånd av ren njutning? 

M: Varje njutning, fysisk eller mental, behöver ett instrument. Både det fysiska och det mentala instrumentet är materiella, de blir trötta och slitna. Njutningen de ger är nödvändigtvis begränsad i intensitet och varaktighet. Smärta är bakgrunden till alla dina njutningar. Du vill ha dem eftersom du lider. Å andra sidan är själva sökandet efter njutning orsaken till smärta. Det är en ond cirkel. 

F: Jag kan se mekanismen till min förvirring, men jag ser inte min väg ur den. 

M: Själva undersökningen av mekanismen visar på vägen. Din förvirring är ändå bara i ditt sinne, vilket aldrig protesterat mot förvirringen och aldrig greppat den. Den protesterade bara mot smärtan. 

F: Så allt jag kan göra är att fortsätta vara förvirrad? 

M: Var uppmärksam. Ifrågasätt, observera, undersök, lär allt du kan om förvirring, hur den fungerar, vad den gör för dig och andra. Genom att bli klar över förvirring blir du klar från förvirring. 

F: När jag tittar in i mig själv, finner jag att min starkaste önskan är att skapa ett monument, att bygga något som kommer att överleva mig. Även när jag tänker på ett hem, hustru och barn, är det för att det är en bestående, fast, en vittnesbörd om mig själv. 

M: Rätt, bygg dig ett monument. Hur föreslår du att göra det? 

F: Det spelar liten roll vad jag bygger, så länge det är något som varar. 

M: Visst, du kan själv se att ingenting är permanent. Allt slits ut, går sönder, löses upp. Själva marken du bygger på ger vika. Vad kan du bygga som kommer att överleva allt? 

F: Intellektuellt och verbalt är jag medveten om att allt är övergående. Ändå vill mitt hjärta ha det bestående. Jag vill skapa något som består. 

M: Då måste du bygga det av något bestående. Vad har du som är bestående? Din kropp eller ditt sinne kommer inte att bestå. Du måste leta någon annanstans. 

F: Jag längtar efter det bestående, men jag finner det ingenstans. 

M: Är du själv inte bestående? 

F: Jag föddes, jag ska dö. 

M: Kan du verkligen säga att du inte fanns innan du föddes och kan du verkligen säga när du är död: 'Nu finns jag inte mer'? Du kan inte säga från din egen erfarenhet att du inte finns. Du kan bara säga 'jag är'. Andra kan inte heller säga dig 'du är inte'. 

F: Det finns inget 'jag är' i sömnen. 

M: Innan du gör sådana vittgående uttalanden, granska noga ditt vakna tillstånd. Du kommer snart att upptäcka att det är fyllt med luckor, när sinnet har släckts. Notera hur lite du minns även när du är helt vaken. Du kan inte säga att du inte var medveten under sömnen. Du minns det bara inte. En minneslucka är inte nödvändigtvis en lucka i medvetandet.

F: Kan jag få mig själv att minnas mitt tillstånd av djup sömn? 

M: Självklart! Genom att eliminera intervallen av omedvetenhet under dina vakna timmar kommer du gradvis att eliminera den långa intervallen av frånvaro av medvetande, som du kallar sömn. Du kommer att bli medveten om att du sover. 

F: Ändå är problemet med det bestående, med varats kontinuitet, inte löst. 

M: Det bestående är bara en idé, född ur tidens gång. Tiden beror återigen på minnet. Med det bestående menar du osvikligt minne genom evig tid. Du vill föreviga sinnet, vilket inte är möjligt. 

F: Vad är då evigt? 

M: Det som inte förändras med tiden. Du kan inte föreviga en tillfällig sak - bara det oföränderliga är evigt. 

F: Jag är bekant i en allmän mening av vad du säger. Jag suktar inte efter mer kunskap. Allt jag vill ha är frid. 

M: Du kan ha all frid du vill ha om du bara ber om den. 

F: Jag ber om den. 

M: Du måste be med ett odelat hjärta och leva ett integrerat liv. 

F: Hur? 

M: Lösgör dig från allt som gör ditt sinne oroligt. Avstå från allt som stör dess frid. Om du vill ha frid, förtjänar du det. 

F: Visst förtjänar alla frid. 

M: Endast de förtjänar det som inte stör den. 

F: På vilket sätt stör jag friden? 

M: Genom att vara en slav för dina önskningar och rädslor. 

F: Även när de är motiverade? 

M: Känslomässiga reaktioner, födda av okunnighet eller omedvetenhet, är aldrig motiverade. Sök ett klart sinne och ett rent hjärta. Allt du behöver är att hålla dig lugnt uppmärksam och undersöka din verkliga natur. Det är den enda vägen till frid.