Summering:
Maharaj diskuterar skillnaden mellan honom och frågeställaren och säger att det inte finns någon skillnad, förutom att den som söker upp honom tror att Maharaj är bättre. För att bli medveten om sig själv måste man ta bort tendensen att definiera sig själv och istället fokusera på sitt Själv och hur man fungerar. Det som skiljer dem åt är att Maharaj är medveten om sitt naturliga tillstånd, medan den som söker är förvirrad.
Kapitel 02 - Besattheten av kroppen
Frågeställare:
Maharaj, du sitter framför mig och jag är här vid dina
fötter. Vilken är
den grundläggande skillnaden mellan oss?
Maharaj: Det finns ingen grundläggande skillnad.
F: Det måste väl ändå finnas en viss skillnad, jag kommer ju till dig, inte du till mig.
M: Eftersom du fantiserar om skillnader, så reser du hit och dit och söker efter "överlägsna" människor.
F. Du är ju en överlägsen människa också. Du hävdar att du känner till verkligheten, medan jag inte gör det.
M: Har jag någonsin sagt dig att du inte känner till den, och att du därför skulle vara sämre? Låt dem som uppfinner sådana skillnader bevisa dem. Jag hävdar inte att jag vet något som inte du känner till. Faktum är att jag vet mycket mindre än vad du gör.
F: Dina ord är visa, ditt beteende är ädelt, och din nåd är så kraftfull.
M: Jag vet ingenting om det där, och jag ser ingen skillnad mellan dig och mig. Mitt liv är en följd av händelser, precis som ditt är. Det är bara det att jag har vänt mig bort från världen och ser händelser som tillfälliga och kortlivade, medan du fäster dig vid saker och dras med av dem.
F: Vad gjorde dig så lidelsefri?
M: Inget särskilt. Det bara råkade bli så att jag litade på min guru. Han sa att jag var ingenting förutom mitt Själv, och jag trodde honom. Då jag litade på honom så uppträdde jag sedan i enlighet därmed och slutade att bry mig om sådant som inte var jag eller mitt Själv.
F: Hur kom det sig att du kunde lita så fullt ut på din lärare, medan min tillit är begränsad och bara på verbal nivå?
M: Vem vet? Det råkade bli så. Saker händer utan orsak. Och vad spelar det för roll ens vem som är vem? Din höga uppfattning om mig är bara din åsikt. När som helst kan du ändra den. Varför sätta sådant värde vid åsikter, ens dina egna?
F: Men ändå, du är annorlunda. Ditt sinne tycks alltid vara lugnt och till freds. Och mirakler händer runt omkring dig.
M: Jag vet inget om några mirakler, och jag undrar om naturen tillåter undantag från sina lagar, om vi nu inte kommer överens om att allting är ett mirakel. Vad gäller mitt sinne, så finns det inget sådant. Det finns medvetenhet om allting som händer. Det är fullständigt uppenbart och en erfarenhet delad av alla. Du ser bara inte efter tillräckligt noga. Titta efter noga, och du ser vad jag ser.
F: Vad ser du?
M: Jag ser vad du också kan se här och nu, men din uppmärksamhet har fel fokus. Du ger inte ditt Själv någon uppmärksamhet. Ditt sinne ägnar sig hela tiden åt saker, människor och idéer, aldrig med Självet. Sätt ditt Själv i fokus, bli medveten om din egen existens. Se efter hur du fungerar, betrakta dina motiv och resultatet av dina handlingar. Studera det fängelse som du av ouppmärksamhet har byggt omkring dig själv. Genom att veta vad du inte är, kommer du till kunskap om ditt Själv. Vägen tillbaka till ditt Själv går genom förvägran och bortstötande. En sak är klar: det verkliga är inte imaginärt, det är inte en produkt av ditt medvetande. Inte ens känslan "Jag är" är bestående, även om det är en användbar vägvisare; den visar var man ska söka, men inte vad man ska söka efter. Ta bara en ordentlig titt på det. När du väl blivit övertygad om att det enda du kan säga sanningsenligt om dig själv är: "Jag är", och då inget som kan pekas på kan vara ditt Själv, då är ditt behov att behålla "Jag är" över - du är inte längre inriktad på att uttrycka i ord vad du är. Allt du behöver göra är att bli av med tendensen att definiera dig själv. Alla definitioner hänvisar bara till din kropp och till dess uttryck. När besattheten av kroppen försvinner, så kommer du att spontant och enkelt återgå till ditt naturliga tillstånd. Den enda skillnaden mellan oss två är att jag är medveten om mitt naturliga tillstånd, medan du är förvirrad över det. Precis såsom guld omskapat till smycken inte är mer värdefullt än gulddammet, om inte ditt sinne säger dig att det är det, så är vi ett i vårt varande - vi skiljer oss bara i utseenden. Vi upptäcker detta genom att vara seriösa i vårt sökande, och att fråga och ifrågasätta, dagligen och stundligen, och ge våra liv för denna upptäckt.