Kapitel 5 - Vad som föds måste dö

Frågeställare: Är vittnesmedvetandet permanent eller inte?

Maharaj: Det är inte permanent. Kännaren av det kända kommer och går med det kända. Vad som är bortom tiden är det som både kännaren och det kända kommer och går i. Orden permanent eller evig går inte att använda här.

F: I sömnen finns varken det kända eller kännaren. Vad håller kroppen sensitiv och mottaglig?

M: Du kan inte mena att kännaren varit frånvarande. Det enda som hänt var att upplevelserna av tankar och saker inte längre fanns där. Men frånvaron av erfarandet är också en erfarenhet. Det är som att gå in i ett mörkt rum och säga: "Jag ser ingenting". En man som är blind sedan födseln vet inte vad mörker är. På samma sätt är det bara kännaren som känner till att han inte vet. Sömn är bara ett avbrott i minnesfunktionen. Livet fortsätter.

F: Och vad är död?

M: Det är en förändring i en enskild kropps livsprocess. Integration upphör och desintegration sätter in.

F: Men vad händer med kännaren, försvinner den med kroppen?

M: Precis som kroppens kännare uppstår vid födelsen, så försvinner den vid dödens inträde.

F: Och ingenting blir kvar?

M: Livet finns kvar. Medvetandet behöver ett fordon och instrument så det kan manifestera sig. När livet producerar en annan kropp så blir en ny kännare till.

F: Finns där en kausal länk till de efterföljande kroppskännarna eller kroppsinnena?

M: Ja, det finns något som man skulle kunna kalla en minneskropp eller en kausal kropp, en uppteckning över allt som tänkts, önskats och gjorts. Det är likt bilder som hålls samman till ett moln.

F: Vad innebär den här känslan av att ha en separat existens?

M: Det är återspeglingen av den enda verkligheten i en separat kropp. I denna återspegling så förväxlas det obegränsade med det begränsade och de misstas för att vara en och samma. Att bryta denna förvirring är yogas mål.

F: Bryter inte döden förvirringen?

M: Endast kroppen dör vid dödens inträde. Livet gör det inte, medvetandet gör det inte, verkligheten gör det inte. Och livet är aldrig så levande som efter döden.

F: Men, återföds man?

M: Vad som föds måste dö. Bara det ofödda står utanför döden. Finn det som aldrig sover eller vaknar, och vars bleka återspegling är vår känsla av "jag".

F: Hur ska jag gå tillväga för att ta reda på det här?

M: Hur gör du för att ta reda på saker och ting? Genom att hålla det i ditt sinne och hjärta. Det måste finnas ett intresse och en stadig ihågkomst. Att komma ihåg vad som behöver minnas är hemligheten till framgång. Du kommer till det genom att vara seriös.

F: Menar du att det räcker med att bara vilja ta reda på det? Det måste väl ändå infinna sig de rätta omständigheterna och möjligheterna?

M: Dessa infinner sig i och med seriositeten. Viktigast är att vara motsägelsefri: målet och vägen får inte vara på olika nivåer; liv och ljus får inte gräla; ditt beteende får inte förråda din tillit. Kalla det ärlighet, integritet, eller helhetskänsla; men du får inte gå tillbaka, göra om, rota upp, överge det vunna fältet. En hårdnackad envishet och en ärlighet i strävan kommer att ta dig till ditt mål.

F: Envishet och ärlighet är sannerligen goda kvaliteter! Jag har inte ett spår av dem.

M: Allting kommer att komma när du går vidare. Ta till en början med ett första steg. Alla välsignelser kommer från det inre. Vänd dig inåt. Du känner till "jag är". Var med det alla stunder du kan avhända, tills du spontant återgår till det. Det finns ingen enklare och simplare väg.